Hans Ekström story
Berättelsen om en hårt arbetande byggnadsentreprenör och det svenska samhällets misshandel av en handikappad sådan.
Välkommen till Hans Ekström
Hans Ekström story
Berättelsen om en hårt arbetande byggnadsentreprenör och det svenska samhällets misshandel av en handikappad sådan.
Hans Ekström föddes 1950 – den 11juli i Sundsvall.
Pappa
Mamma
Tre systrar och en bror.
Numera singel men pappa till två barn Therese och Robert.
UTBILDNING
Gick i folkskola i 5 år i Sundsvall mellan 1957 och 1962.
1963 flyttade familjen till Barkarby. HE fortsatte skolan där i ytterligare 4 år.
Fortsatte på yrkesskolans bygglinje och tog examen 1967.
Efter examen jobbade han hos Gullstedt och byggde industrihotell med lager i Järfälla.
Fick därefter jobb på byggfirman Olle Danneman och jobbade där i två år.
Nu lockade systrarna som utvandrat till USA och ville ha dit honom. 1970 for han dit och jobbade där i 6 månader.
När HE återvände till Sverige jobbade han hos Jonny Wiklund med olika småjobb.
1971 startade han egen byggfirma.
Jobbade först med tillbyggnader och gick senare över till att montera prefabricerade villor för olika leverantörer som GullringsHus, Anebyhus, Borohus. Han byggde först grunder till villorna och sedan monterade prefab-husen på dessa. Detta varvades även med tillbyggnader.
Det första egna huset byggde HE 1974 vid Harka i Norrtälje.
Köpte stor tomt i Skälby 1980-talet som han styckade och byggde 7 hus på.
Det var full rulle på byggandet med grunder och vägar ända fram till 1990 då bank- och fastighetskrisen inträffade. Uppskattningsvis byggde han 200 hus under perioden 70 och 80 talet.
Byggena låg i Jakobsberg, Skälby, Stäket, Täby, Åkersberga, Norrtälje, Rimbo och Vilhelmina.
1987 köpte HE en tomt i Stäket. Det var en strandtomt en bit ifrån den gamla järnvägsbron.
Söderläge med sluttning ned mot vattnet. Han skulle bygga sitt eget hus som skulle bli så fint att det kunde bli en bra pensionförsäkring.
Han sålde Harka i Norrtälje för att få loss pengar till bygget.
När bygglovet var klart kom hans granne och undrade om han hade börjat bygget av järnvägsbron. Vilken bro, undrade HE? Bron för Mälarbanan, sade grannen.
Nej, det skulle bli en fin villa på HE:s tomt.
HE byggde sitt hus med terrasseringar ned mot vattnet. 400 m2 vackert hus i västerläge med utsikt mot glittrande vatten när solen stod i väster.
När huset stod färdigt kontaktade han värderingsman hos fastighetsmäklaren för att få veta värdet på fastigheten. I befintligt skick med hus och tomt blev värdet 8,5 milj. kr. Om han dessutom byggde den planerade bryggan med brygghus och garage med underliggande lägenhet på 60 m2 så skulle värdet bli 12 milj. kr.
HE kontaktade Banverket för att få reda på hur järnvägsbron skulle se ut. Mitt framför den fina utsikten – 75 m från huset skulle den stora bågbron bre ut sig. Han lät göra en animering för att visa vad ingreppet på utsikten skulle få för konsekvenser.
Med dessa vyer fick HE bekymmer. Han sov dåligt på nätterna och började må illa.
Han kontaktade Banverket för att diskutera värdeminskningen på fastigheten. Banverket visade sig kallsinnigt till en sådan diskussion och meddelade att det skulle vara aktuellt sedan bron var färdig och trafiken var igång.
HE blev mer och mer frustrerad och mådde sämre och sämre. Samboförhållandet sprack och damen och deras son flyttade ifrån till eget boende. Till slut stod HE inte ut längre och ville bara därifrån. Han försökte sälja. Nu skulle det ju bli en järnvägsbro som störde utsikten och då var det ingen som var intresserad av att köpa.
Till slut dök det upp en spekulant. Det var ägaren till Fliesbergs Sportkedja – Jonny Granlund.
Han kunde tänka sig att köpa för 5,5 milj. kr om HE byggde bryggan och brygghuset samt garage och lägenhet. Köpehandlingar upprättades 1997.
HE var så frustrerad att han accepterade budet och gick med 6,5 miljoner i förlust.
När köpehandlingarna skulle skrivas under kommer Granlund med ett tillägg som säger att om ersättning utgår från Banverket så skall denne ha hela beloppet. Han utnyttjade HE:s trångmål, vilket är brottsligt.
Banverket har inte ersatt HE med en enda krona. Däremot fick Granlund så småningom
800.000 kr från Banverket.
Jonny Granlund sålde fastigheten 2005 och fick 15 milj. kr för den.
Strax efter att försäljningen av Stäket blev klart, så köpte HE en fastighet i Ekolsund.
En strandtomt på 15000 m2 i söderläge. Bestyckningen var : en bostad byggd på 20-talet i högt läge, en gäststuga och en lada. Allt ganska förfallet. Ett utmärkt objekt för en erfaren byggare.
Vid påsktid var HE på ett möte när han plötsligt blev svag i knäna och föll samman. Han kördes in till Karoliska sjukhuset och där kunde man konstatera att han hade enormt högt blodtryck och hade haft det i flera år. Kärlen var så sköra att de lätt kan brista men var helt befriade från avlagringar. Läkarna lyckades pressa ned blodtrycket till normal nivå.
Efter tre dagar på sjukhuset skickas han hem med en påse blodförtunnande medicin för ett helt år. Någon uppföljning av hans hälsotillstånd gjordes inte.
I mitten av augusti 1998 åker HE in på Karolinska Sjukhuset igen med en full stroke. Denna gång blev det helsidesförlamning på vänster sida. Han vistades dels på Karolinska men fördes sedan över till Akademiska Sjukhuset i Uppsala då han var skriven i Norrtälje. Senare fördes han över till Danderyd. Rehabiliteringsprocessen tog 6 månader på institution.
När han så småningom flyttade hem till fästmön Kerstin så var han rullstolsbunden.
HE utsattes för en felmedicinering och en nonchalans när det gäller efterbehandlingen. Han borde ha stått under observation och inte bli lämnad åt sitt öde.
Om man har benägenhet att få blodproppar skall man ha blodförtunnande medicin.
HE:s stroke var en följd av en blödning och inte en propp.
Redan här borde HE fått ersättning för medicinsk felbehandling från PSR. Ännu idag 9 år senare har HE inte fått en krona i ersättning.
HE hade en väl fungerande verksamhet i byggeribranschen innan han blev sjuk och oförmögen att driva rörelsen vidare. Han hade dock utfört arbete i olika projekt och hade kundfordringar på 1,7 milj.kr. När kunderna var klara över att HE var så allvarligt sjuk och att risken för att han skulle dö var överhängande så lät man bara bli att betala.
Men leverantörerna ville ju ha betalt i alla fall. Det blev många turer med dessa och med kronofogden samt Skatteverket som inte godkände kundförlusterna och vägrade betala tillbaks redovisad moms.
Men HE är av hårt virke och viljan att gå vidare var stark. Med mycket rehabalitering så kunde han så småningom lämna rullstolen och ta sig fram till fots med käpp. Först 50 meter och sedan 100 och 200 meter.
Sakta men säkert började han renovera den nyförvärvade fastigheten i Ekolsund. Hantverkskompisarna hjälpte till renovera hela huset. Badrum, kök och allt annat. HE och svågern göt nya taklister i gips. Det gick åt över två hundra meter taklist till hela huset.
HE började tänka på att bygga till ett garage med ovanpåliggande lägenhet. Han berättade och jag skissade och ritade upp det nya förslaget. HE lät gjuta bottenplattan och kom överens med grannen som var den gamle bankdirektören för SEB Lars Erik Thunholm.
Eftersom tomten i Ekolsund var stor, fick HE en idé, att han skulle bygga ett rehabitieringshem för strokepatienter. Han berättade hur han föreställde sig det hela. Då han inte kan rita längre så ritade jag upp anläggningen efter hans önskan. Vi besökte byggnadsnämnden i Enköping och de tyckte det var OK. Det blev till och med presenterat i Upsala Nya Tidning.
På grund av förhållandena med Skatteverket och de leverantörernas krav på betalning blev HE tvungen att sälja Ekolsund.
Det skedde 2002.
Under tiden som HE hade Ekolsund så hade Järfälla Hus AB hyrt ut en lokal på Vasavägen 10 i Jakobsberg där han kunde ha kontor för att driva vidare byggrörelsen. Med VD Håkan Malmqvist att få bygga om lokalen efter de behov som HE hade. Dessutom ingick i överenskommlesen att han fick använda lokalen som övernattningsställe då det var svårt att åka hem till Ekolsund sent på kvällen när han satt och arbetade med planering av byggjobb.
HE byggde om lokalen med nya väggar och nytt kök så att lokalen blev tip-top.
Efter hand som myndigheterna klämde åt den handikappade på alla de sätt, blev HE boende i lokalen som var avsedd som kontor.
HE ansökte om bidrag till handikappsbil och fick ett bidrag med 60.000 kr. Han skaffade en Volvo V70 med automatväxel mm.
Förutsättningen för att HE skall kunna fungera väl, och kunna försörja sig själv, är att han har en bil, så att han ta sig till byggplatser och leda olika byggen. Han behöver även en bil för att kunna handla både mat och annat eftersom han är förlamad i vänster sida.
Operativt avstånd c:a 200 meter.
Svenska staten är skyldig HE ett antal miljoner för olika åtgärder som man gjort och därmed skadat hans person på ett osedvanligt grymt sätt.
Banverket har åstadkommit en värdeminskning på fastigheten i Stäket med 6,5 MSEK.
Sjukvården har felbehandlat HE så att han är gravt handikappad.
Rimlig ersättn. 20 MSEK.
Inte en krona har utbetalts till HE.
Trots detta så kräver Kronofogden på ett 200.000 kr. Man tar ifrån HE hans bil och säljer den och låter honom behålla 20000 kr vilket styrks av ett prejudikat i Svea Hovrätt.
Köper en Van som kan vara nyttig även för att frakta verktyg och material till byggplatser.
HE lever under flera år på under existensminimum. Lite hjälp från socialen samt lite hemtjänst.
Sonen Robert har under åren efter att Ekolsund såldes hjälp sin far med allt som fadern inte kunnat göra. Handla mat och allt annat som en handikappad inte kan göra. Hjälp med att skriva till myndigheter har han inte fått. Jag har hjälpt till med några tusen timmar för att lindra nöden för HE i ett land som skryter med att det är världbäst i välfärd. Jag har inte fått någon ersättning.
I samband med flytten från Ekolsund hade HE en mängd med saker som inte fick plats i lokalen Vasavägen 10. Den enda möjlighet till förvaring var att hyra ett förråd på Shurgard ( det stora amerikanska företaget ) i Jakobsberg.
Det fanns en mängd värdefulla saker som antika möbler, verktyg, familjeklenoder mm.
HE var sen med att betala hyran för förrådet och det ledde till att Shurgard lät en nasare att sälja rubbet. Resultatet av försäljningen blev 14.000 kr. Det riktiga värdet var c:a 600.000 kr. Gangstersamhället visar upp sin bästa sida det går även under den falska varudeklarationen ”Välfärdssamhället”.
Terrorn fortsätter och Kronofogden sätter HE i konkurs 2004.05.08 för skatteskulder och lite småskulder som parkeringsböter och Färdtjänst. Totalt gällde det 143.715 kr. Till konkursförvaltare valdes advokaten Lars Viking vid Coudert Brothers advokatbyrå i Stockholm.
Eftersom HE inte hade tillgång till sitt bankkonto där han får in sin pension och hyresbidrag från Järfälla Kommun så fick advokaten Lars Viking i uppdrag att betala in hyran för lokalen HE hyrde av Järfällabyggdens Hus AB - Järfälla Kommuns bostadsbolag.
När hyran inte kom in så begärde JärfällaHus vräkning, vilken genomfördes 2006.05.08.
Trots grov vårdslöshet begär advokaten Lars Viking 156.000 kr för sitt jobb och får det.
Enligt vräkningsprotokollet var fordran 996 kr.
Socialen hjälper inte till som den ska. Inför en vräkning skall Kronofogden meddela Socialen i alla fall av vräkning. Ännu värre är det när en handikappad vräks.Kronofogden tar hans bil som är en förutsättning för att han skall kunna ta sig fram och eventuellt sköta ett jobb. Detta är tjänstefel av Kronofogden.HE är förtvivlad efter den grymma behandling han utsatts för av det svenska välfärdssamhället.
Han hotar att ta livet av sig. Löwenströmska Sjukhuset rycker ut med sin hjälpande hand och HE får en fristad på psykavdelningen där han vistas några veckor. Depressionen släpper och han kommer i balans. Sjukhuset tar kontakt med Järfälla Kommun och upplyser tjänstemännen om deras skyldighet att ta hand om alla handikappade som är skrivna i deras kommun.
Järfälla Kommun har 7 st. bostadsrätter i bostadsrättsföreningen Kolarängen i Kallhäll.
HE fick andrahandskontrakt till en av dessa och flyttade in i en av dessa en trappa upp 2006.06.12. Kontraktet löpte till 2006.11.30. Kontraktet skrevs om att gälla från 2006.12.01 till 2007.11.30.
Under hösten 2006 började HE känna obehag av rinnande ögon och det är väldigt irriterande.
Han kunde konstatera att det var flitigt med silverfiskar i lägenheten. Han anade fuktskador.
I april 2007 så kontaktade HE kommunens fastighetsavdelning. Det gjordes en besiktning i kommunens regi 2007.04.?. Man kunde konstatera att det var mögel i hela lägenheten.
Varför var det mögel i lägenheten?
Den tidigare hyresgästen som numera gått hädan var gravt handikappad och rullstolsbunden.
Kommunen hade installerat armstöd vid toalettstolen och därvid borrat hål på avloppet så att det under många år stått och läckt under golvbeläggningen och även i resten av lägenheten och det hade utvecklats enormt med mögel till och med på väggarna bakom våtrumstapeten.HE kallade på Industri & Skadesanering AB den 15 maj 2007 för att få en oberoende besiktning.
Se dokumentet från denna besiktning.Järfälla Kommuns fastighetsavdelning var på besök hos HE 2007.03.26 och 2007.04.20.
Närvarande : Björn Sundblad, Göran Kågerud och Jannina Nyroos.
Dessa kommunens tjänstemän påstår att det var HE:s fel att han tog bort handikappsarmstödet vid toaletten som var orsaken till mögelangreppen. Man måste verkligen tillhöra amatörgänget när man kommer med så stupida påståenden. Bara för att tjänstemännen har med en handikappad att göra så är han inte helt dum i huvudet.
Intelligentian på fastighetsavdelningen påstår att de kan inte göra något åt denna sanitära olägenhet förrän om 6 månader.
Enligt lagboken så bryter kommunen mot Miljöbalken. Rubriken är Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. 9 kap. 3 § samt 33 §.
Läs vidare i dokumentet : Svenska samhällets behandling av en numera handikappad byggentreprenör.